Patrik

Jag tror att de senaste blogginläggen lite speglar mitt liv just nu. De är ganska tråkiga och intetsägande, ingen passion, inget liv. Jag jobbar varje dag, och det tar mycket på krafterna, mycket mer än jag nånsin trodde. I måndags var det galet, riktigt galet. Precis som förr i tiden, med spontanalkohol, träffa folk, efterfester och galna lekar. Men dagen efter fick jag ta straffet, jag fick inte något vettigt gjort överhuvudtaget. Jag bara satt och tyckte synd om mig själv. Fan, jag vill inte bli vuxen än. Det finns så mycket kvar, det var så mycket mer jag ville göra. Jag ville gå ett år till på folkhögskola, jag ville flytta utomlands, börja fler konstiga utbildningar. Alltså, det är ju riktigt roligt jobbet, och jag trivs jättebra. Men det känns som att jag försakar något. Min chef sa igår att jag utvecklats jättemycket och blivit mycket mer effektiv och organiserad. Jag har blivit mindre spontan och tankspridd, det som utgjorde hela min personlighet tidigare. Jag kommer i tid till jobbet, vilket aldrig tidigare hänt. Jag tar tag i uppgifter så fort jag får dem, vilket verkligen aldrig hänt innan. Och jag känner ett ansvar.
Just nu skulle jag bara fylla en minibuss med folk, dra ner till öland, göra eld i öppna spisen och bara laga mat, dricka alkohol, spela spel och skratta i en vecka. Men jag har ett ansvar.


Det har blivit vinter nu, jag vet inte riktigt vad jag tycker om det än. Det är kallt. Men det är det ju varje år, och jag har klarat mig hittils.

Nu måste jag jobba.

Igår gjorde jag ytterligare ett par grejer för att ta tag i mitt liv. Beställde tid hos Synsam, för att se varför mina ögon svider hela tiden, och sen beställde jag även tid hos tandläkaren, som jag inte varit hos på tre och ett halvt år. Det blir spännande.
Igår skulle jag beställa tågbiljetter till sthlm. Det var hiskeligt. 1300 kr skulle det kosta att åka fram och tillbaka på normala tider. Varför ska alla åka fredag-söndag för? Kan man inte börja variera helger för folk så att inte alla får det samtidigt? Det slutade iaf med att jag istället köpte första klass biljetter till x2000, de kostade nämligen bara 1550 kr. Och den skillnaden är det verkligen värt. Man får mat och gratis internet. Jag hoppas man får mat iaf, det kanske är annorlunda när man köper just nu 1a klass? Okej, jag skulle kunna ha åkt fram och tillbaka för 600 kr, men då skulle jag fått åka med sex timmars tåget, till skillnad mot de tre timmar som det tar med x2000. Sex timmar är ju lite väl. 

Jag vill vara Bree van de Kamp. Det gick upp för mig idag när jag handlade på Hemköp. Den perfekta människan. De perfekta middagsbjudningarna. Det perfekta huset. Men ändå med massa snuskiga hemligheter. Det är perfekt. Men jag förstår att jag har lång väg kvar. Först måste jag skaffa en lägenhet där jag får plats med ett köksbord. Men det kommer snart. En månad kvar så flyttar jag in i min nya lägenhet med ett riktigt kök. Och vilka bjudningar jag ska ha. Alla är välkomna.
Och sen är ju hennes son ganska sexig också. Vad nu det har med saken att göra.

Idag har jag inte gjort någonting. Har fått en liten överdos av Desperate Housewives. Men det är bra. Mycket såpa, men väldigt snygg såpa. Kanske ska kolla ett avsnitt till.
Jag är kärlekskrank igen tror jag. Det är inte bra. Jag gillar det inte. Jag tror det började i fredags. Med han den där Joel Gibb. Jävla Joel. Nu räcker det banne mig.

Igår var jag på Sticky och såg the Hidden Cameras. Det var verkligen fantastiskt. Jag blev ganska så kär i Joel Gibb under kvällen. Han bara stod där. Resten av bandet dansade, hoppade, skrattade och sjöng glatt med. Han bara stod där. Men han var ändå bäst.
Senare försvann lite av min fjortiskärlek, men jag är ändå nöjd, jävligt nöjd.
Snart ska jag till jobbet. Och jag måste bestämma mig vad jag ska ha på mig... Valet står mellan en kostym eller nåt annat. Det är det där nåt annat som gör det lite svårt. Alltså kostym är ju kostym, det är klassiskt, det funkar och allt sånt. Men jag är ändå osäker. Den har ju ingen passform överhuvudtaget. Som Jimmy sa igår, man borde fan åka ner till Taiwan bara för att få en skräddarsydd kostym för en spottstyver.
Om jag inte ska ha kostymen så blir det nog den där kavajen jag köpte förra året. Jag skulle vilja vara ett klädgeni där jag kan bara ta en bunt olika saker i min garderob och sätta ihop det till något fantastiskt. Men jag kan inte sånt. Jag hittar nåt som fungerar tillsammans och sen har jag det ett tag. Jag ska se om jag hittar någon vän som kan hjälpa mig. Om ändå Sara vore här. Hon kan sånt. Hon är bäst på sånt.
Sen är jag asförbannad på Metros nya krönikör Vicky Olesen. Jag menar, vad skriver flickan om egentligen? Att man ska tycka om sig själv eller att hon inte förstår varför alla människor går till myrornas för att handla kläder, hon tycker det är jättekonstigt och köper bara nya kläder. Eller hennes senaste neråttumme, (jag kan stava, men tydligen inte hon) "Sveriges vett och etiket. Stå till höger i rulltrappan!".Vadihelvete. Vem bryr sig. Visst jag har också bott i stockholm och stört mig på människor som tar upp hela rulltrappan. Men snälla människa, det finns väl viktigare saker att klaga på. Dessutom är hon en snorrunge. Sådetså.