Patrik

Jag måste få något att göra snart, annars blir jag galen. Är helt sjukt rastlös hela tiden. Var på Arvika i helgen. Jag och Emily skulle åka dit tillsammans på torsdagsmorgonen. Klockan åtta lämnade bussen Göteborg. Emily ringer och väcker mig halv åtta. Jag har inte ens packat. En bra start. Jag har ingen aning om hur, men jag hinner fram i tid, och det märkligaste av allt. Jag har inte glömt någonting. Har med både alkohol, mat och tält. Emily hade också försovit sig. Hon vaknade av sig själv vid sju. Och hon bor i Hjällbo, det tar en halvtimme för henne att komma till stan. Men helgen var väldigt trevlig. Mycket folk, roligt folk, tråkigt folk. Men framförallt snyggt folk. Överallt. Vart man än tittade på. Utan tröjor, utan byxor. Sen var det självklart bra band också. Men ingenting kunde ändå bli lika bra som Death Cab på Accelerator. Snodde en HB-dunk från några raggare från Orust. De var riktigt otrevliga, så det kändes bra.
Skulle åkt till Öland i tisdags men Pernilla blev sjuk så nu är jag i Tranås istället. Åker med mamma på fredag och sen kommer Pernilla och Martin på lördag. Hade väldigt trevligt igår. Såg en viss Niklas, det var lite konstigt.
Jag är fortfarande kär i Regina Spektor. Och Joakim är kär i sin Londonsnubbe. Jag är lite avundsjuk. De var på Tate i veckan. Jag vill verkligen dit och se Kandinsky utställningen. Jag älskar den mannen. Nu när man ska börja få månadslön kanske man har råd med sånt. Uuuh va läskigt. Heltidsjobb. Jag kommer ha massa pengar men ingen tid att spendera dem på. Jag kommer bli så tråkig.

Jag skriver jämt blogg. I huvudet. Jag funderar ut långa inlägg som jag ska skriva, men jag skriver dem aldrig. Det känns inte som att det behövs.
Sitter och kollar på Fame och kommer på hur mycket jag saknar att stå på scen. Eller göra något kreativt iallafall. Just nu gör jag ingenting. Det var skönt de första två veckorna. Men inte längre. Arvika på torsdag. Får hoppas att det hjälper. Vinet flödar...
Accelerator i onsdags. Efter Death Cab hade jag en känsla i kroppen. En känsla som lyfte upp mig. En känsla som fick mig att vilja vara någon annanstans. En känsla som gjorde att ingenting räckte till. Jag mådde bättre än jag mått på länge. Men samtidigt kände ett otroligt obehag att det inte varade för evigt. Jag ville bara vara där, framför scenen på trädgår'n, för evigt. Jag blev knäpp för att jag ansträngde mig så mycket. Sen föll allt och jag gick hem. Som vanligt.

Om jag hade haft en digitalkamera eller en sladd till min mobil hade ni sett en bild på ett handfat fyllt med avklippt hår. Under bilden hade det stått "Det här var inte det smartaste jag gjort". Sen hade ni sett en bild på den vackra göteborgsskärgården. Och avslutningsvis en bild på WoW. För det har tagit över mitt liv den senaste veckan. Tyvärr får ni inte se detta.
Ikväll är det iaf Acceleretor. Det kommer bli mäkta fint. Regina Spektor är det bästa som hänt mig på länge.

Jag har aldrig ogillat mitt jobb lika mycket som igår. Att behöva förstöra en helt perfekt söndag för att dra sig ner till GP och försöka sälja meningslösa tidningar till folk som ändå inte vill ha är inte riktigt min melodi. Alltså, jag ringer ju till såna som har sagt upp sin prenumeration. Då har de tagit ett aktivt beslut. Jag tycker att man borde respektera det beslutet.
Vid åtta sprang jag därifrån med Härlanda i siktet och Moas födelsedagsmiddag. Hon hade bakat paj. Jag älskar människor som bakar paj. Jag hade köpt en smörgåsgrill på Netto till henne. Alla borde ha en smårgåsgrill. Sen blev det dansmatta för hela slanten. Det är grymt roligt med dansmatta. Inget för första dejten dock. Svetten rinner så det står härliga till. Men när man är bland vänner så gör det ingenting.
Henrique (nej han är inte fransk) var här i helgen och i lördags drog vi till Gretas. Ångest. Som om det inte vore nog med att det kostar 80 kronor att gå in, ölen koster 48 jävla spänn. Hutlöst. Träffade iaf Benoit och Jonatan där. Det var väldigt trevligt. Henrik kom förbi en sväng också. Han hade varit på dop som helt plötsligt blev ett bröllop. Schysst. Jag vill också ha överraskningsbröllop. Alla blir så glada då. På vägen hem träffade jag Fredrik, ännu trevligare.
Jag har fått två återbesök i mitt liv, WoW och jazz. Det första är inte så bra. Nu spenderar jag alldeles för mycket tid framför datorn. Men jazzens återkomst är mycket välkommen. Jag har upptäckt en ny talang, Kanno Yoko. Helt fantastisk kvinna. Nu vill jag bara sitta på jazz och blues klubb hela dagarna och dricka billig öl. Någon som vill följa med?

Spontana saker, det är det vi lever för. Så därför drar jag och Ida till Halmstad nu. Bilen hämtar vi klockan sju på Statoil på Backaplan. Sådetså. Vi syns imorgon gott folk!

Inget varmvatten. Idag skulle jag båda diska och tvätta. Det har visserligen suttit skyltar över hela gården i några veckor om att det inte skulle finnas varmvatten idag. Men ändå. Dessutom tror jag att jag börjar bli sjuk på riktigt. Idag är det dåligt. Dessutom har jag fortfarande inte fått några pengar. Det är något krångel med registreringen tydligen. När ska det blir bra? Nästa helg är det midsommar. Midsommar på Öland. Fint. Mycket mat och fin familj.
Satt hos Andreas inatt och drack rödvin och lyssnade på musik. Det är bra grejer. Det blir alltid trevligt.
Nu måste jag göra fint här hemma, det kommer tydligen folk ikväll. Sen blir det fest.

Det växer svampar i en av mina växters krukor. Undrar var de har kommit ifrån. Undrar om man kan äta dem. Jag skulle ha tagit kort på dem, men sladden är trasig, så jag kan inte få korten till datorn ändå.

Fortfarande inget svar på sms:et.

Idag ska det tydligen vara sommar på riktigt och det ska jag och Emily fira. Vi har gjort fransk potatissallad som vi ska äta på en tillställning hos Joni. Ingen tid till spillo.
Jag har förresten skurit av Emilys dreads. bildbevis:

                 
                                                                                                  

En dag ur mitt liv.

Jag fick för mig att jag blev sugen på ett kokt ägg, klockan halv ett på natten. Så när vattnet kokade skulle jag plocka upp ett ur paketet. Men det hade på nåt sätt fastnat i botten. Så när jag försökte få upp det så råkade jag krossa det. Ingen större fara. Jag tog fram ett glas för att spara det, men fick inte upp allt från paketet. Då fick jag för mig att hälla ut ägget i glaset. Så jag plockade upp paketet och började hälla, men glömde bort att det låg fyra till ägg i paketet som alla ramlade ut och krossades på golvet. Så nu blir det mycket ägg till frukost imorgon. Men det är gott.
Hemligheten är att vända allting till något bra.

Ida berättade att det tydligen fanns något som hette de tankspriddas riksförbund. Det är något för mig det.

Jag köpte 8,5 % vin igår. Jävligt pinsamt. Sånt slöseri med pengar. Sen var vi på efterfest i Carin-Marias festlokal och drack hembränt ur vodkaflaskor. Jag var 15 igen. Vidrigt var det. Men full blev jag. Sen satt jag och Sara i fåtöljerna och låtsades att vi var med i en talkshow. Sara var programledare och jag var känd. Det var på engelska.
Jag bjöd Sara på en brownie från 7eleven på vägen hem. Hon visste inte vad som väntade henne. Brownie from 7eleven, a piece from heaven. Det finns inget bättre. Och allt detta för endast tolv kronor.

Mina pengar är slut igen. Jag trodde faktiskt det skulle ordna sig den här gången. Men sen kom det två autogirobetalningar som jag glömt bort, och sen att jag slängde bort 160 spänn på en låda vin. För självklart så var det inte bara en liten flaska 8,5 vin jag köpte, utan en hel jävla låda. Men idag ska jag lämna tillbaka min nyckel och passerkort till skolan så att jag får tillbaka depositionen på 300 kronor. Egentligen borde jag inte det eftersom jag ska till skolan nästa vecka. Men a mans gotta do what a mans gotta do. Eller nåt. Nu ska jag tvätta.

I onsdags gick det upp för mig hur pank jag egentligen är den här månaden så jag bestämde mig för att åka hemhem över helgen. Sjuk är jag också, så då är det extra fint att bli ompysslad.

Torsdag

Tåget går klockan tolv. Hanna har beställt en biljett till samma tåg så att det inte blir så tråkigt. Jag brukar klara mig ganska bra med ett par böcker och en fulladdad mp3spelare, men det är alltid trevligt med sällskap. Klockan tio ringer klockan. Jag duschar, pysslar och sen ska jag fylla mp3spelaren med lite ny musik. Den kraschar och det tar en halvtimme innan den fungerar igen. Jag är skitsen, börjar stresspacka och slänga i mig mat. Hinner inte diska, så nu kommer det se förjävligt ut när jag kommer hem. Springer till vagnen, som står still vid Hagakyrkan i ca tre minuter. Landar vid centralstationen två minuter i tolv. Springer som en idiot. Jag ser tåget, springer lite snabbare och precis när jag kommer fram och kan ta på tåget så åker det iväg. Jävla Fan Skit Helvete. Går in på stationen, nästa tåg går klockan tre, nästa Swebus till Gränna klockan fyra. Fan i helvete. Jag köper tågbiljetten och ringer till Ida. Jag vill att hon ska köpa en glass med mig så att jag blir på bättre humör. Men hon har precis vaknat, så jag bestämmer mig för att åka till henne. Jag går bort till Brunnsparken och precis då kommer bussen. Inte så mycket folk heller, skönt. Men sen precis innan den ska åka kommer en hel jävla högstadieklass på som ska till Liseberg. Hat. Jag tar på mig mina hörlurar. Väl ute på bron så inser jag att jag sitter på fel buss. Bajs. Jag hoppar av på Pumpavägen men inser att jag skulle suttit kvar en hållplats till, nu måste jag gå mycket längre. Fan. Jag genar över en äng, för att sedan inse att det är sankmark och jag har vatten upp till anklarna. Jag har convere. Jag är dyngblöt. Pisshelvete. Efter att jag fått springa över Essingeleden (jag dog nästan) så kommer jag fram till Ida. Jag ska ringa henne och fråga efter koden men min mobil dör innan jag hinner säga något. Fanihelvetesjävlarfanskapskit. De håller på att byta fönster på hennes byggnad. Så det står en byggnadsställning utanför, jag klättrar upp till henne och skriker lite. Jag blir lite lugnare och sen skickar hon iväg mig i god tid så att jag t.o.m har tid att gå in på Pressbyrån innan tåg går. Det har jag aldrig kunnat göra innan.

Fredag

Vi ska till Sara och grilla, Johanna är med också. Men Sara har ingen grill. Så jag gör en varm sallad istället. Det blev helt jättegod. Massa vin senare bestämmer vi oss för att gå till Pizzeria Torino. Vi befinner oss alltså i Aneby, mitt i den småländska landsbygden. Vilken upplevelse. Det var ganska vackert, massa raggare, en häftig actionfilm på tvn och Barbados "Speedy Gonzales" i bakgrunden. Runt halv ett kom det helt plötsligt massa människor. Och vi blev bjudna på efterfest. Gratis öl! Kom till en tvåa, ganska centralt. Den var väl på ca 50-60 m2. Sen berättar han att han har en hyra på 1800. Jag hatar honom. Jag betalar mer än dubbelt så mycket för min lilla etta. Det är massa söta människor där. Sara upplyser mig om att de är 16. Inte bra. Runt tre drar jag och Sara hem och jag däckar fint i en säng. Jag städade tydligen massa innan jag gick och la mig. Det har jag inget minne av.

Lördag

Jag vaknar med en sån jävla baksmälla. Fyfan. Inget hjälper, mat, vatten, alvedon. På bussen till Tranås börjar jag må skitilla. Och det håller i sig fram tills första glaset vin på festen senare på kvällen. Det var lite konstig stämning först men det kom snabbt igång i takt med att tequilan började flöda. Vi hamnar på Meyan (May Flower för er oinvigda) där det var fullt med folk, fastän det var Slitzkväll på Statt (de' du Axel, vi kan vi också!). Det var trevligt. Emelie sjöng tre karaokelåtar och det var två olika människor som sjöng "Country Roads". Vi skrålade med lika mycket båda gångerna.
Efterfest i samma lägenhet som förfesten. Jag vill hångla. Kommer på att jag är i Tranås. Ingen som skulle våga hångla med mig, fastän de alltid hånglar med varandra. Konstigt fenomen det där. Spelar lite musik, men folk bara byter hela tiden. Jag tröttnar och skjutsar hem Malin på cykeln. Äter lite panpizza hemma och somnar.

Nu är det söndag och mors dag. Jag ska hem till Emelie och titta på hennes nya lägenhet. Sen vill jag fika med Linn. Jag var i kyrkan innan. Prästen tittade konstigt på mig. Mamma har säkert sagt att jag är bög. Jag tog ingen nattvard. Hoppas inte mamma blev ledsen. Kom på mig själv att säga amen efter bönerna fastän jag sagt till mig själv att göra det. Det känns som att när man säger amen så sätter man sin stämpel på bönen och skickar iväg den, eller nåt. Jag har väl kommit fram till att jag egentligen är kristen, men det känns ändå konstigt med alla inövade ritualer och böner. Allt känns lite konstigt. Jag måste reda ut det där, men det är så jobbigt. Jag har bara låtit det bero. Kanske dags att tänka igenom saker och ting.