Precis som förr
Maria var i stan i helgen. Hennes Uffe skulle stå och berätta om Afrika på nån resemässa. Jag, hon och Hanna satt hos mig och drack öl igår. Det var så fint. Det blir något alldeles speciellt när man har upplevt så mycket med människor. Vi kan prata om så mycket, som är så svårt med andra. När man har gått igenom så mycket med två människor så får man ett väldigt speciellt band till varandra. Vi satt och tittade på gamla kort. Det har hänt ganska mycket sen dess. Läskigt hur mycket man har ändrats. Hur mycket ens uppfattning om världen har ändrats. Och ens uppfattning om en själv.
Vi gick till Sticky sen. Det var roligt. Inget hångel, men jag träffade några av Kristoffers kompisar. De var jättetrevliga. En hade jag visst hälsat på ett antal gånger innan. Sånt är pinsamt. Jag kommer nästan aldrig ihåg människor jag träffar på fyllan. Skärpning från min sida. Jag blev lite ledsen sen efter att jag fick ett sms. Då gick jag hem. Hanna följde med, det var trevligt. Vi gick till järntorget för att köpa vår favoritkebab. Men de hade stängt. Typiskt. Och killarna bredvid hade slut på kebab. Typiskt. Så vi åkte till brunnsparken, och sen hem.
Hanna ska flytta till de nybyggda husen i Kviberg. Vi var där och kollade idag. En frisk promenad från mig. Det tog bara en halvtimme. Men fyfan va fint det var. Jag hatar det. Jag vill också ha så fräscht. Ingen har bott där innan, allt är nytt. Allt är skitlyxigt. T.o.m handtagen var jättefina. Jag kommer hänga där jämt. Snygga grannar kommer hon säkerligen få också. Jag funderar på att flytta dit. bara för att få känna på hur det är att ha en fräsch lägenhet. Men det är bara dumt. Fast det skulle vara roligt att flytta igen. Det tycker inte mina vänner kanske, de är trötta på mitt eviga flyttande, men jag gillar omväxling.
Det verkar iaf som att jag blir kvar i Göteborg i höst. Har pratat med lite folk på SVT. Men jag ska inte prata om det nu, innan det är klart. Det betyder otur.
Min kärlek för Nina Simone har kommit tillbaka. Hon är cool. Såg en dokumentär om Dee Dee Bridgewater häromdagen och kom återigen på hur mycket jag skulle vilja leva på den tiden. Värst var det när jag såg en dokumentär på filmfestivalen om en konstnär från Schweiz som levde i New York på 70-talet och åkte tillbaka nu för att se vika som fanns kvar. Han visade massa bilder från den tiden och berättade massa historier. Det enda som fanns i deras liv var kultur. Musik, måleri, teater, foto, skulptur, skrivande... Det enda som betydde något var kulturen. Annat är det idag. Fast, det var väl inte så bra som jag föreställer mig att det var kanske. Men det är ändå bra att ha sina drömmar.
Vi gick till Sticky sen. Det var roligt. Inget hångel, men jag träffade några av Kristoffers kompisar. De var jättetrevliga. En hade jag visst hälsat på ett antal gånger innan. Sånt är pinsamt. Jag kommer nästan aldrig ihåg människor jag träffar på fyllan. Skärpning från min sida. Jag blev lite ledsen sen efter att jag fick ett sms. Då gick jag hem. Hanna följde med, det var trevligt. Vi gick till järntorget för att köpa vår favoritkebab. Men de hade stängt. Typiskt. Och killarna bredvid hade slut på kebab. Typiskt. Så vi åkte till brunnsparken, och sen hem.
Hanna ska flytta till de nybyggda husen i Kviberg. Vi var där och kollade idag. En frisk promenad från mig. Det tog bara en halvtimme. Men fyfan va fint det var. Jag hatar det. Jag vill också ha så fräscht. Ingen har bott där innan, allt är nytt. Allt är skitlyxigt. T.o.m handtagen var jättefina. Jag kommer hänga där jämt. Snygga grannar kommer hon säkerligen få också. Jag funderar på att flytta dit. bara för att få känna på hur det är att ha en fräsch lägenhet. Men det är bara dumt. Fast det skulle vara roligt att flytta igen. Det tycker inte mina vänner kanske, de är trötta på mitt eviga flyttande, men jag gillar omväxling.
Det verkar iaf som att jag blir kvar i Göteborg i höst. Har pratat med lite folk på SVT. Men jag ska inte prata om det nu, innan det är klart. Det betyder otur.
Min kärlek för Nina Simone har kommit tillbaka. Hon är cool. Såg en dokumentär om Dee Dee Bridgewater häromdagen och kom återigen på hur mycket jag skulle vilja leva på den tiden. Värst var det när jag såg en dokumentär på filmfestivalen om en konstnär från Schweiz som levde i New York på 70-talet och åkte tillbaka nu för att se vika som fanns kvar. Han visade massa bilder från den tiden och berättade massa historier. Det enda som fanns i deras liv var kultur. Musik, måleri, teater, foto, skulptur, skrivande... Det enda som betydde något var kulturen. Annat är det idag. Fast, det var väl inte så bra som jag föreställer mig att det var kanske. Men det är ändå bra att ha sina drömmar.
Kommentarer
Postat av: Maxwell
nu ska jag börja läsa din blogg. läser du min? (det är ju ingen regelrätt eftersom den är på skunk. fast skunk kan ändå vem som helst gå in på som inte är medlem)
Trackback