Patrik

Idag kom nog mitt slutgiltiga beslut. Jag har länge funderat på att gå ur partiet, jag är inte särskilt aktiv längre. Fick ett mail i förmiddags om att jag blivit nominerad till Nisse Hult redaktion, grön ungdoms tidning, men jag tackade nej. Känner inte att jag har orken eller lusten att lägga ner arbete på det. Känns inte så viktigt längre. Och det är ganska ledsamt. Politiken har alltid varit mitt sätt att visa mina åsikter. Visa att jag inte tycker att det står rätt till i samhället. Visst, jag kommer ju aldrig sluta kämpa, eller försöka sprida mina åsikter. Men det kommer inte ske organiserat längre. Ger jag upp för lättvindigt? När folk på gymnasiet sa att alla vi "slagskämpar" snart kommer växa upp och bli vuxna, med barn, villa och volvo, så sa jag alltid att de var idioter. Klart att jag skulle fortsätta kämpa för det jag trodde på resten av mitt liv...
Kanske är det så att Miljöpartiet inte är det superparti som kommer rädda Sverige, som jag först trodde. Kanske det måste komma från folket självt. Kanske jag gör ett bra beslut när jag lämnar den parlamentariska politiken och istället börjar kämpa nerifrån och utifrån. Det var ju ändå där jag började för många år sen.
Alla sätt är väl bra, utom de dåliga. Önskar bara att man visste vilka de dåliga besluten var innan man tog dem.