Patrik

Var i skolan idag. Vi kollade på "på spåret" och skulle analysera det och se vad som kunde förändras för att locka en yngre målgrupp. Inte för att de har problem med tittarna, 2,5 miljoner människor såg finalen i helgen. Sjukt mycket folk. Hela programmet är så tråkigt upplagt, och väldigt, väldigt gubbigt. Det vi kom fram till var väl att den viktigaste ändringen är gästerna, det är ingen i vår ålder som vet vilka det är ens. Sen är studion ganska tråkig också, men den funkar väl.

Efterår fikade jag med emily på hagabion. Det var väldigt trevligt. Vi spelade memory. Jag spöade skiten ur henne med 3-0. Sen pratade vi om religion. Jag var lite mer intresserad än hon, så det var väl mest jag som pratade. Diskussionen handlade iaf om en bok jag läst, "En dold gud", som handlar om olika sätt att se på gud i olika religioner och kulturer, skillnader och likheter. Och även författaren, Stefan Einhorns tankar, som handlar om att gud finns överallt, men det är bortom vårt förstånd att uppfatta honom. Han gör en bra jämförelse med att man kan försöka förklara färgen grön för en blind, men det går inte, det går bara att försöka förklara känslan för den. På samma sätt är det när man försöker förklara gud, det går bara att försöka förklara känslan. Vi har inte ord som skulle kunna förklara fenomenet ordentligt. Han har bra tankar om varför det finns lidande i samhället också, om det nu skulle finnas en gud. Läs den!

Efteråt gick vi förbi Emmaus och hetsshoppade. Jag skulle låna pengar av Emily till en tröja, men sen när hon försökte betala så gick det inte. Hon hade inga pengar kvar. Hon trodde att hon hade 2000 kvar, men det var visst fel. Så jag köpte den för mina sista pengar. Jag är ganska nöjd. Sen åkte hon till GP, jag slapp, och åkte hem.

Igår tittade jag på Boston Public. Det var ett fint avsnitt. En kille blev vald till årets drottning, han hade en vacker röd klänning på sig. Det är väl inte riktigt så det skulle gått till kanske om en kille skulle tagit på sig en röd klänning på en amerikansk high school. Men det var en fin tanke. Och jag tror att jag gillade den extra mycket för att jag kunde relatera till det, det är en del av min värld. På samma sätt som jag tror att jag kommer älska Brokeback Mountain, för jag kommer kunna relatera till den. Som heteromänniskor relaterar till "Sömnlös i Seattle" eller "Medans du sov". Fast jag vet inte, alla kanske relaterar till kärlek som just kärlek, oberoende av kön. Det är kanske bara så att jag inte gillar romantiska filmer så värst mycket.

Noir Désire är ett fruktansvärt bra band iaf, som alla borde lyssna på! Hela tiden!