Patrik

Förväntansfulla kom vi dit vid åtta, stod i kö en stund, hängde av oss jackorna och gick till baren. Det var en bra början på kvällen. Sen intog vi våra platser på balkongen där vi hade bra utsikt över allt. Vi väntade och vi väntade och vi väntade lite till. Efter en timma var jag så jävla lack. Det här var hutlöst. Hur kunde de göra så här. Jag var så nära att gå. Ringde pappa och sa att jag nog inte kommer till dem. Det här skulle nog bli sent. Det gick tjugo minuter till, och jag var så less på det så att jag fick nog. Så här fick det inte vara, nu gick jag. jag började ta på mig tröjan. Då släcktes det i salongen. Allt blev tyst. Sen kom jublet. Tre minuter senare intog syskonen Dreijer scenen. Eufori. Extas. Verklighetsflykt. Glädje. Ren och skär glädje. Det var så vackert som ingenting tidigare. Jag var lycklig i 45 minuter. Sen var det slut och de hade självklart tappat bort min jacka. Jag fick gå in och leta efter den själv. Efter tio minuters letande gav jag nästan upp och såg för mig själv hur jag skulle behöva vänta hela kvällen på att någon full jävel skulle komma tillbaka och säga "oj, det här var inte min jacka jag hade på mig". Men sen såg jag den där, ensam på en galge. Då var allt bra igen. Framme vid hållplatsen var det en minut tills min vagn gick. Vilket bra sätt att avsluta en så fin dag.

Det var faktiskt en bra dag på det hela. Mina föräldrar var i staden. De bodde på hotell. Pappa hade fått någon kupong så att han kunde sova billigt på Elite Plaza. Ett fint hotell det där. Så jag var där vid nio imorse och åt hotellfrukost. Det var precis så fint som det låter. Mumma. Sen åkte vi till Botaniska Trädgården och tittade på orkidéerna. De var sjukt vackra. Allihop. Jag ville ha allt i min lägenhet. Prunkande, vackra orkidéer. Sen åkte vi till Coop Forum och handlade. Nu är min kyl och frys full med läckerheter. Det är fint som snus. Dessutom ett flak öl från Danmark. Sen hämtade vi Smiths på stationen, gick till deras hotell och sen vidare till S.o.H.o vid kungsportsplatsen. Där väntade en trerätters middag. Och det var så gott ska ni veta. Och nu får ni inte tro att mina föräldrar är värsta lyxlirare som alltid bor på hotell och äter trerätters. Inte då. De är ganska simpelt folk. Men idag var det speciellt. Smiths var ju på besök! Då får man lägga på lite extra. Imorgon åker de till Öland.